dikter .

Livet är som en vindpust, en saga, en dröm.
Droppen lämnar ögat och faller ner i historians ström.
Den skimrar i regnbågens färgade minut,
Brister och försvinner och drömmen är slut.


solen sänker sig ner i havets blå
livet kan dala precis lika så
man står där på livets topp
helt plötsligt är det stopp

man har varit lycklig o kär
nu bara skuld o skam man bär
att livet kan vända så fort
av dig nu bara finns ett kort

nu står jag här med fotot i hand
och mitt hjärta står i brand
pulsen den slår och bränner
det är ju för dig jag känner



Hade inget att göra o tyckte dem var rätt bra :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0