Fuck cancer
Inte gjort ett inlägg på 2 år...
känner att detta blivit för mkt , inte haft ork tid eller lust. Men skönt att kunna skriva av sig lite.
min pappa kämpade mot Cancer i ungefär 4 år. Han besegrade sjukdomen första gången , och var beslutsam att göra det när cancern kom tillbaka.
tiden gick och läkarna märkte att cellgifter inte skulle lösa det här...han blev sämre och sämre ,
i mars 2015 blev han sängliggandes och innan det hade han inte orkat ta sig ut på flera månader.
tillslut orkade han inte ta sig upp ur sängen.
jag såg honom tyna bort..jag förstod nog men ville inte förstå varför läkarna bara gav honom morfin, eller varför varje gång vi pratade lät det som att han sa hej då , jag ville inte förstå jag vill fortfarande inte förstå.
15 Mars 2015...en söndag och jag jobbade. Telefonen ringer och det är min bror som berättar att pappa har blivit sämre , klockan var runt 11 och han sa att det inte var brottom men att det vore bra om vi åkte dit så fort vi kunde .
jag slutade kl 3 så Jag skulle åka då, lunch rast kl 1 gick och köpte mat tvärs över gatan , kommer tillbaka till jobbet och går ner för trappan till personalrummet , där sitter min storebror och plastsyster...jag förstod men ville inte , det fick inte vara sant , det skulle aldrig hända..min hjälte, min ända riktiga förälder, viktigaste människan i mitt liv..min pappa somnade in sändan 15 mars 2015...
